Hemmafru – Det förbjudna ordet

Här är jag. Hon som helst av allt skulle vilja vara hemmafru och hemmamamma på heltid – Orden man absolut, under inga omständigheter, får yttra i Sverige idag.

Den senaste tiden har jag haft det lite lugnare på mitt jobb. Jag jobbar ju som dagmamma så hemma är jag redan på dagarna men mina jobbdagar skiljer sig givetvis en hel del från mina lediga dagar. När jag nu haft det lite lugnare så har jag fått mer tid att känna efter. Det har till och med hänt att jag fått oplanerat lediga dagar där jag kunnat ägna hela min uppmärksamhet åt just mina egna barn, samtidigt som jag haft både tid och energi till att tvätta, städa undan och faktiskt laga bra mat även på kvällarna.
Jag trivs så bra med detta. Att ha tid och energi att ta hand om min familj.

För ett tag sen åkte vi på en längre bilresa. David och jag spenderade en stor del av tiden åt att prata om vad vi skulle göra om vi var ekonomiskt oberoende. Det jag skulle göra är just detta. Att vara tillsammans med min familj och se till att vi har det bra (och dela med oss av det goda till de som har det svårt så klart). Kan hända att jag skulle välja att göra det i ett något varmare och soligare land än Sverige under vinterhalvåret, om det nu inte handlade om pengar.

Det är i detta jag mår som allra bäst. Att det är total tabu i Sverige idag och anses vara en kvinnofälla och en smäll för jämställdheten det är jag van vid att höra. Men här håller jag inte med. För mig handlar jämställdhet om att alla har lika rätt till att följa och uppnå sina drömmar. Inte om att pressas in i ett arbete man verkligen inte vill ha bara för att någon annan säger att det är bra. Att alla har rätt att stå upp för den man är och respekteras för det. Det är i alla fall saker jag vill lära mina barn. Att de kan bli och göra precis vad de vill. Inte bara det andra människor vill.