Det lutande tornet av Pizza!

Vi vaknade ganska tidigt i vår lilla campingstuga som vi hade hyrt. Campingen vi bodde på låg på promenadavstånd från det lutande tornet. För det var trots allt det där tornet vi var där för att se.

Vi började gå och redan när vi svängde ut från campingområdet sa Levi ” Jag tror jag ser det!” Och mycket riktigt, redan där kunde vi skymta tornet. En liten stund senare kom vi in på området och började kika runt.

Eftersom vi hade vaknat tidigt kom vi dit innan den största skaran av turister. Istället var det många Italienare som skyndade förbi på väg till jobb och skola. Vi passade på att fundera på hur det är att bo och leva här och varje morgon gå förbi de här vackra byggnaderna?

Och så var det plötsligt där. Det lutande tornet av Pizza (som vi skojat så mycket om, innan resan, att det hette!)

Och nog var det stort och magnifikt och vackert. Vi tog reda på varför det egentligen lutar och förundrades över att det inte ramlar.

Vi strosade runt på området en stund.

Och lekte med kameran och tog klassiska Pisa-bilder.

Och så hade vi sett det. Ändå sen vi bilade runt i Europa för +10 år sen och vi den gången körde förbi Pisa men valde att inte köra in till tornet för att vi var för mätta på alla intryck, ändå sen dess har vi tänkt att vi vill åka dit och titta på det där tornet. Nu var det gjort och vi är nöjda! Ett stort plus att få ta med barnen också!

När vi köpt lite souvenirer till barnen (låter kanske okomplicerat men lägg till tre olika varianter av små lutande torn-statyer och en enorm beslutsångest så börjar vi närma oss verkligheten) promenerade vi tillbaka till campingen, hoppade in i bilen och körde vidare mot Venedig. Men mer om det en annan dag!